Då har veckan kommit som innebär flytt för tre av kattungarna. Så fina människor de ska få bo med i sina nya hem! Men vad hjälper det. Jag fick gråta i alla fall när de försvann ut genom dörren. Men då gäller det att tänka lite till. De kommer att få det ännu bättre i sina nya hem och bli såååå borskämda. Antingen som ensamkatt eller tillsammans med en annan kisse. Rapport har jag fått. Alla har det så bra.

Kan ni tänka er... hur lungt det kan bli med tre busfrön färre. Nu kan vi äta och fika nästan ostörda.

Mamma Elsa kan inte riktigt släppa greppet om de två som är kvar. Håller koll så att de inte hittar på något olämpligt. Ett vakande öga nästan jämt. Kollar att de är rena. Med stor möda försöker hon att få tvätta de små. Och så får de en liten slurk ibland... jätteliten.

Syskonkärlek kan man nog kalla det här...

Medan Elsa har uppsikt över Bella och Max, som han ska kallas i sitt nya hem, så tog jag på sele på de andra och passade på att gå ut medan det var uppehåll.

Cajsa kände ansvaret. Hon hade full kontroll och skyndade att springa efter Smulan när hon blev för nyfiken.

Torsten är så pålitlig och vill att alla ska vara inom synhåll. Kanske för att känna tryggheten.

Nu regnar det igen och alla är innomhus och myser. // Greta