Alla som har djur i sin omgivning vet hur mycket glädje de kan sprida och när man minst anar det förbytts allt till sorg.

I går onsdagen den 26.e september var en sådan dag. Det blev den dagen då vi fick hålla vår Torsten sällskap den sista tiden innan han skulle promenera över regnbågsbron till katthimlen. Så många tårar det har blivit. Kan inte förstå hur fort det kan gå... att byta glädje mot sorg. Himlen grät också den dagen och visade sin vackra regnbåge.....och vi fick vinka farväl till Torsten på hans promenad över till de andra kattänglarna. Så orättvist.... bara nio månader gammal. Och ingen av oss kunde ana villken svår sjukdom han bar på. Och hur bra en katt kan låta bli att visa det.

Här ligger Torsten på lördagen, på sin favoritfilt och tycker att vi har fått så fint igen. Överkast och kuddar på sängen igen. Gardinerna är nere från fönsterbrädorna och överdraget på soffan är borta. Allt har återgått till det normala efter kattungarnas flytt.

Smulan konstaterar....att gardinerna är på plats igen

Bella tycker nog att soffan är fin utan överdrag.

Ja, kattungarna har flyttat. Tomt blev det så klart. Men alla har de fått så fina nya hem. Rapport och även bilder har jag fått från deras nya hussar och mattar.  Önskar alla i de nya hemmen stor lycka i framtiden.

Hur mörkt det än kan kännas just nu så måste man se ljuset i framtiden.

Här har Elsa krypit ner i bolådan. Månne om hon funderar på ny kavaljer och drömmer om nya småglin??

Tror nog att hon får vänta några månader. // Greta