Så äntligen blev det den 10:e januari och dagen jag skull få ta flyget för att hämta lilla Kaisastina. Några oroliga dagar innan blev det. Det varnades för oväder och stormvindar om vartannat. Men det var bara sista biten som blev ordentligt guppig och landningsförsök som fick göras om. Erkänner att jag blev lite svettig, mest för att jag hade lilla Kajsastina med mig. Vi kom ordenligt ner på marken och inga sura miner från min lilla flicka.

Och det här med namn var inte heller lätt. Tyckte att Kaisa skulle bli både fint lättsamt att säga. Till slut blev det Kaisastina. För många år sedan hade jag en Cajsa och för att det inte ska kunna bli någon sammanblandning någonstans så blev detta mitt beslut. Nu känns det också bra.

Under tiden jag väntat på min lilla tös så har uppfödaren uppdaterat mig med bilder. Hela tiden har hon sagt hur svårt det var, när hon sällan är stilla. Det har jag också nu konstaterat. Här är vad som blev av fotoförsöket första dagen....


ser ut som om hon har "knäppt" tassarna i ett försök att bjuda till....


snurra runt, snurra runt....


och krypa i hop....

Men vad gör det.... ingenting. Nu ska hon ju bo här så jag kommer att få många fler försök att föreviga henne på bild. En sån kisse..... så sällskaplig, trygg och goooo.

Vi önskar trevlig helg  @-}--