S*Sotarhusen´s Ragdoll

Ja , är det inte så att vi alltid väntar på något eller någon. Nu är det tomtens tur att vara efterlängtad. Inte för att jag tror att katterna bryr sig om honom speciellt. De bara konstaterar att ny saker istalleras lite här och var. Och dessa måste undersökas.

Men det är bra intressant en liten stund!

Ville har nu varit hos oss två veckor. Han har verkligen blivit accepterad av alla. Han har så mycket energi att flickorna måste turas om att busa med honom.

Han är en baddare på att äta. Om man lyssnar kan man nästan höra hur det knakar i hans kropp... han växer minsann!! Mer än 300g har det blivit på två veckor.

Här har "lilla" Bella och Ville tagit plats för en extra liten mysstund hos Elsa. Det är väl ett tecken om något att alla tycker att Ville är välkommen.

En riktigt God Jul önskar vi alla från S*Sotarhusen's och inväntar ett nytt år med nya möjligheter.

Ha det gott! / Greta                                                                 

 

Nu har det blivit veckan som innehöll dagen dags. Det vill säga ...dags att hämta Ville. Väntan har varit lång men nu är han här.

Ville är en liten tuff kille. Inga problem med lång resa. Han bara lade sig skönt tillrätta i buren och sov största delen av tiden.

När vi kom hem till oss fick flickorna nosa på buren en stund. Förundrade tittade de på den lilla varelsen i buren..... Måntro om det är vän eller fiende??? Ville tittade och nosade han också men såg ut som om han fort bestämt sig. Här vill jag bo. Hoppade ut ur buren och gick på inspektion. Tog ingen notis om de andra utan bara travade på. Det tog inte lång stund att hitta lådan och visa att han visste hur den används och sedan raka vägen till matskålen. Och då blev det energi att inventera resten av vår bostad.

Första natten tillbringade han i min säng och så tycks det ska vara i framtiden också.

Det har tagit ett par dagar för flickorna att förstå att han inte är för liten att leka med bara man tar det försiktigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bella var först ut med att försöka leka med honom. Hon lade sig på rygg bredvid honom och sträckte ut tassarna mot honom..... Titta jag är inte så stor och farlig!! Och det fungerade utmärkt. Nu springer de och jagar varandra också.

Smulan gjorde också på samma sätt när hon tyckte att det var tid att testa leken.  Villken förmån jag har som får leva tillsammans med dessa små "ulltroll". Att få iakta och lära mig lite om deras kroppsspråk.

Nu är det snart dags för godnatt så att vi är pigga i morgon när det är dags för jobbet. Återkommer med fler rapporter. / Greta