S*Sotarhusen´s Ragdoll

Alla som har djur i sin omgivning vet hur mycket glädje de kan sprida och när man minst anar det förbytts allt till sorg.

I går onsdagen den 26.e september var en sådan dag. Det blev den dagen då vi fick hålla vår Torsten sällskap den sista tiden innan han skulle promenera över regnbågsbron till katthimlen. Så många tårar det har blivit. Kan inte förstå hur fort det kan gå... att byta glädje mot sorg. Himlen grät också den dagen och visade sin vackra regnbåge.....och vi fick vinka farväl till Torsten på hans promenad över till de andra kattänglarna. Så orättvist.... bara nio månader gammal. Och ingen av oss kunde ana villken svår sjukdom han bar på. Och hur bra en katt kan låta bli att visa det.

Här ligger Torsten på lördagen, på sin favoritfilt och tycker att vi har fått så fint igen. Överkast och kuddar på sängen igen. Gardinerna är nere från fönsterbrädorna och överdraget på soffan är borta. Allt har återgått till det normala efter kattungarnas flytt.

Smulan konstaterar....att gardinerna är på plats igen

Bella tycker nog att soffan är fin utan överdrag.

Ja, kattungarna har flyttat. Tomt blev det så klart. Men alla har de fått så fina nya hem. Rapport och även bilder har jag fått från deras nya hussar och mattar.  Önskar alla i de nya hemmen stor lycka i framtiden.

Hur mörkt det än kan kännas just nu så måste man se ljuset i framtiden.

Här har Elsa krypit ner i bolådan. Månne om hon funderar på ny kavaljer och drömmer om nya småglin??

Tror nog att hon får vänta några månader. // Greta

 

Då har veckan kommit som innebär flytt för tre av kattungarna. Så fina människor de ska få bo med i sina nya hem! Men vad hjälper det. Jag fick gråta i alla fall när de försvann ut genom dörren. Men då gäller det att tänka lite till. De kommer att få det ännu bättre i sina nya hem och bli såååå borskämda. Antingen som ensamkatt eller tillsammans med en annan kisse. Rapport har jag fått. Alla har det så bra.

Kan ni tänka er... hur lungt det kan bli med tre busfrön färre. Nu kan vi äta och fika nästan ostörda.

Mamma Elsa kan inte riktigt släppa greppet om de två som är kvar. Håller koll så att de inte hittar på något olämpligt. Ett vakande öga nästan jämt. Kollar att de är rena. Med stor möda försöker hon att få tvätta de små. Och så får de en liten slurk ibland... jätteliten.

Syskonkärlek kan man nog kalla det här...

Medan Elsa har uppsikt över Bella och Max, som han ska kallas i sitt nya hem, så tog jag på sele på de andra och passade på att gå ut medan det var uppehåll.

Cajsa kände ansvaret. Hon hade full kontroll och skyndade att springa efter Smulan när hon blev för nyfiken.

Torsten är så pålitlig och vill att alla ska vara inom synhåll. Kanske för att känna tryggheten.

Nu regnar det igen och alla är innomhus och myser. // Greta